Efter några dagars förnekelse som lett till enorm inre stress så hamnade jag framför min läkare igår. Vill inte gå in på detaljer men vi kom överrens att jag ska avbryta all form av aktivitet för tillfället och åter gå på medicinering.

Vet inte varför jag känner att det är ett misslyckande. Eller varför det ska vara så fullt av skamm att gå på antidepresiv medecinering! Det är inte skamfullt att behöva ta insulin ifall man är en diabetiker...

Jag ska i alla fall fly fältet några dagar och umgås med min syster över helgen. 

Dagen har spenderats med att sova sjukt länge då jag har haft dubbel dos lugnande i systemet. Vaknade vid halv 3 på eftermiddagen och försökte hitta mitt eget arsle någonstans i blandningen av ångest och lättnat (konstig mix men så är det)

Jag bjuder på lite bilder av mitt frispel i min mors soffa (vi var där och färgade mors hår, mrs kombo och jag)

   Här försöker jag visa göra ett ninja-move... gick sådär....

När det inte gick enligt planen försökte jag dela fotölj med mrs Kombo!

   ca 1 cm av mig är på fotöljen, man kan inte tro det med resterande av min kropp håller Mrs Kombo upp med EN arm... jag har en start sambo!